Nu kommer det väl ta hus i helvete .
Men är så jävla trott på att ha det så här.
Om någon / några känner sig träffade..... varsegod
det var meningen.
Finns nära personer i min släkt som inte ens har träffat mina barn,
Det beror inte på att dom inte e välkommna, har vid flertalet
tillfällen bjudit hem dom, men fått olika förklaringar till varför
just den dagen inte passade.
Till slut tröttnar man, men de enstaka gånger man har träffats
har jag sagt att om ni vill komma och hälsa på är ni
hjärtligt välkommna......
Dock utan gehör..... Det är snart jul, man börjar tänka på
släkt och de vänner man har.
Jag kan inte och kommer alldrig förstå, hur fan man inte
vill träffa mina små under.
Mina barn har ingen som hellst aning om vem personerna i fråga är.
Du jobbar, är ofta i samma stad jag bor.
Jag tycker det är synd att mina barn inte får chansen att lära
känna dig, men tycker mest synd om personerna ifråga inte
får chansen att lära känna mina två underbara barn.
Över till nästa person / personer.
Dom har träffat lille mannen ett antal gånger när han var mindre
innan han började tala riktigt, så det är ett bra tag sedan.
Träffat min dotter som bäbis men inte mer än så.
Har varit och hällsat på då de var bjudna på kalas,
men inte mer än så.
Och det är här jag blir så jävla sne,
Om man inte tycker om min andra hälft, min fru,
kvinnan jag valt att skaffa barn med, leva resten
av mitt liv med.
Som gör mig lycklig!
kan man inte bjuda till lite av sig själv då?
Att tro att min fru har gjort mig till en "knähund"
och att vi skulle vara någon lilla fridolf variant
fattar jag inte vad ni fått ifrån.
Om något , har hon gjort att jag är en starkare
person som inte längre alltid säger ja till
saker jag igentligen inte vill.
Att stå för vad jag tycker, och ståfast vid det.
Jag och Malin är väldigt lika , men tycker otroligt
olika i mångt och mycket.
Men visst.... är det så här vi ska ha det så gärna för mig!
Det enda jag tycker e synd är att mina barn frågar
och undrar varför vi inte träffas.
Jag har fått höra, kan DU inte ta barnen upp å hällsa på
hos oss!
Helt seriöst, vill ni träffa oss vet ni var vi bor.
Och hällsar ni på mig så hälsar ni även på min fru!
Jag har legat inlagt på sjukhus 6-7 grr bara i år,
2ggr med ambulans för tarmsmärtor.
Då jag svimmat av smärtan.....
har någon av er tiden att komma å hällsa på ?
Hade räckt med ett sms, å frågat hur man mår.
Ring inte till mig och undra varför det är konstigt
att vi inte umgås som vi gjorde förr..........
De tre- fyra sista gångerna vi träffades vad det jag
som ringde och bjöd upp mig själv .....
Sen slutade jag ringa , och då blev det tyst.
Som sagt nu har jag rört så in i helvete i grytan......
Hoppas något gott kommer ut ur allt detta.
*klappar händerna* Heja Sammy! Tänk om fler vågade stå upp så!
SvaraRaderaJag håller fullständigt med dig och känner igen det från en svunnen tid då min make åkte ut o in på sjukhus o på sin höjd ringde någon o frågade hur han hade det. Min tanke var för f-n åk ner o se själv.... Visst det fanns vissa (Anne ex) som brydde sig o visade det.
Men man får inte glömma det är svårt att vara i andra änden också för man vet inte hur man ska förhålla sig o innerst inne finns väl kanske rädslan för man själv ska hamna i den situationen. Man vill inte se sina nära o kära i *svaga situationer* Men jag beundrar dig för du står upp för dig o din familj (dvs Malin o barnen) Tack för du är den du är Sammy! Tack för du orkar kämpa på!
Det är tråkigt att höra om denna situation. Det finns många ursäkter folk använder sig av men den lägsta nivån på ursäkt är att "klaga" på valet av respektive.
SvaraRaderaMånga människor har svårt att glädjas med andras framgångar & lycka. Vilket jag personligen har möjligheten att glädjas med andra men jag klarar också av att ha empati med andra människor när det gäller mindre roliga saker.
Men det finns inget jag kan säga för att göra er tillvaro lättare men jag känner med dig/er. Jag tycker ni verkar ha ett mycket bra äktenskap & så länge ni trivs med varandra & inte somnar osams så är det det viktigaste.
Man väljer inte sin familj MEN man väljer sina vänner.
Stå på dig min vän.
/Kram
Btw så lite ego såhär kan jag upplysa det tagit oss 5 år att få barnens farfar till att bli en del av deras liv här. Hoppas givetvis det ska hålla i sig nu o det ska bli fler träffar osv för av någon anledning så tycks de tro man är ute efter presenter o julklappar osv men det bryr vi oss inte ett dyft om. Vi vill barnen ska få lära känna sina släktingar o att dessa ska kunna visa barnen lite tid då odå det värdesätter iaf vi mer här.
SvaraRaderaHar flera släktingar som vi har 0 kontakt med o det svider i hjärtat för barnen frågar ibland *tycker de inte om oss?* vad svarar man på det?
Om igen min älskade make så är det DERAS förlust! Sen att det finns många spelar i det "spelet" är ännu tråkigare.. Att det snackas så mycket om ditt och datt men ingen som egentligen säger det rakt ut utan hycklar istället! Är det något jag hatar så är det oärlighet och hyckleri!! Och helt ärligt så kan jag känna så med allt skitsnacket som huserat genom åren så orkar jag inte ens lägga min energi på det! För vill DENNE tro att jag sagt både ditt och datten vilket jag i själva verket inte har sagt... så får DENNE tro det! Det är ju den andra pjäsen i spelet som ränner omkring och rör om i grytan så DENNE får känna sig behövd mm. Är så trött på detta spelet! Så för mig har det varit GAME OVER länge! :(
SvaraRaderaJag har DIG och våra underbara barn! Det är det som räknas! DERAS förlust!
ÄLSKAR DIG precis som du är min lille "Fridolf" **asg**