ännu en vanlig dag....

Så .... då får vi se hue långe jag håller på denna ggn....
första tanken när jag nu kände, hur tankar och pillriga fingrar längtade.
Var att gå in och radera alla mina tidigare inlägg....

Men känndes lite som att hugga av sig handen, för att stilla sitt sinne.
Utan ett förflutet har man ingen identitet.

Börjar med att gnälla som fan.... det gillar de flesta att läsa om ;) ,
finns det ju alltid något att prata om sen....
Att vara en konversations startare är något man ska vara stolt som fan över.

Man är ständigt trött, sover som en gris tar minst en timma att gå upp
på morgonen..... klagar som fan på allt o alla, beter mig lite som den mitt
sämsta jag.

Kan inte äta, ja utan sött då , 2 corny-bars per dag kan väl knappast kallas mat...
Och helt ärligt , jag tvingar i mig mat, även att det står mig upp i halsen... Jag försöker , jag försöker att bli som jag en gång var ..... Och hur ledsen man än kan bli , så gör jag det jag kan.
Kanske det inte räcker ? men ta i lite mer då... men försöker utan att få en reaktion från kroppen .... inget svar, de e ingen hemma idag heller...
jag ser hur frugan får ta det större ansvaret, och det får
mig att spy.

Kan man göra mer än vad man gör ?
kan man pusha sig förbi sin bristningsgräns ?
Hade varit underbart att bara vara en bekväm o lat jävel.....
Då hade det varit enkelt att fixa problemen...

Psyke, kropp, och själ ... bara ännu en vanlig dag.